birgittasbild (13)

Idag på Vadstenaklostret väcktes fina minnen till live trots att en del av det varit sorgset.

På en konferens hade det bokats åt oss en kväll aktivitet. En guidat tur inne i det helga Birgittas kloster. Inne i Kyrkan sjön två vackra tjejer för oss med sina änglaröst, då blundade jag och lämnade mitt sinne till himmelens röster. Det var så vackert att vissa minnen från Syrien väcktes till liv.

Jag som uppväxt i en katolsk familj var kyrkan vårt andra hem förutom skolan förstås.

Vid 15 års gammal hade jag önskat mig att hälsa på ett kloster för att se om det livet passar mig. Som alla andra tonåringar i den här ålder söker människan efter den främmande makt som styr vårt liv och försöker komma närmare den andliga så mycket som möjligt. Kyrkan jag gick kontinuerligt till låg i centrala Aleppo, hade planerat en resa på 5 dagar  till Nunnornas kloster i Damaskus.

Detta för ge en chans för flickorna som önskar se hur en nunna lever. Jag och mina närmaste kompisar passade på och tyckte att det här kommer att vara den bästa resan i vårt liv.

Jag, Michline Tawel, Sawsan Bsselis och Summaia Tawel.

En sådan resa hade utmärkt oss tydligen att vi var mycket busiga tjejer som älskade livet. Vi hängde med nunnorna men vi var mycket mer sugna på själva utflykten och äventyret. Den enda av oss som fortsatt efter resan med sitt övertygelse om att bli nunna var Summaia som var då 18 år och mognare än oss. Hon var helt inne i det helga livet.

Det sorgliga var att Summaia kunde inte förverkliga sina drömmar i att bli nunna och hjälpa ungdomar i livet som hon ville.

Min kära vän drabbade av bencancer och lidit i två år efter vår gemensamma resa innan hon lämnade oss på jorden vid 20 år gammal.

Det kändes väldigt svårt att Gud skall ta från oss den enda fina som fortsätt vilja tjäna honom!

Summaia var min första sorg över en kära och det minnet väcktes ikväll och fick inte mig sova ens förrän jag skriver om det i min blogg. Att finnas i vadstenakloster idag tillsammans med lukten av det gamla fick mig verkligen känna igen mig som 15 år och uppleva både glädje och sorg.

PS…

När vi bodde tillsammans i det enda rum som var ledigt i klostret, då var rummet som en jätte hall, sa nunnan som visade oss klostret och var vi skulle bo: Ni får göra vad ni vill i hela avdelningen och rummet men inte öppna skåpet där!!

Det räckte faktiskt att säga till tonåriga tjejer ” inte ” för att det blir faktiskt tvärtom. När vi öppnade skåpet hittade vi stora böcker med bilder. Bilderna var på statyerna i Rom ! Fattar ni? det är nakna män !!

Vi som var oskyldiga tonåringar skrattade hela kvällen över bilderna med en ton av chock 🙂

Här nedan ser ni en gammal bild där jag och Michline och Summa sitter runt bordet och en bild till från idag då jag kände mig igen 15 år och började busa 🙂

 

bild (15)1528659_10152024000073233_186315172_n

Share →