1546429_10151945629253233_1918710171_n

Stormen i mitt liv håller fortfarande på att dansa aggressivt.

Jag håller mig fortfarande stående, ena stunden lutar jag mig dit och andra stunder lutar jag mig hit. Men jag står stolt över det livet jag håller i. Vill inte förlora allt gott jag har skapat och inte heller allt vackert jag har skaffat.

Det var ett tag sedan min dagbok i Syrfare. Jag har tänkte dig sedan jul helgen. Jag hade roligt med familjen och tänkte kasta mig över dig och skriva allt gott jag hade och dela bilder på skratta och massa leenden. Men där var det stopp.

Stormen sa stopp! Du får inte vila mer än så ,Fadia, här är jag igen! Jag gillar faktiskt dansa vilt bärande dig i min svarta håla.

Varför undrar jag hela tiden? varför jag särskilt!! Hon svarar viskande i mitt djupnade inre: Du tål mycket Fadia!!

Jaa, ja jag förstår att ni börjar undra vad som hade hänt Fadia och vad är detta för samtal. Det här är min dagliga brottning med livet svårighet. En kropp i Sverige och en själ i Syrien. Kriget tär i mig, men när jag ser tillbaka i historien så finner jag många ljuskällor som ger mig hopp att står envist mot stormvindar. När jag hör och ser mina landskvinnor står fortfarande stolta i krigets aska  och  kämpar trots allt att ge och le, så får jag all kraft att skratta högt i stormens ansikte och säga: visst vi kan dansa tillsammans och se vi tröttnar först!

 

Bilden är på en elektronisk ingenjör, Nagam Salloum från staden Souida i Syrien. När männen är ute i krig och medarbetarna dör dagligen av terrorister klättrar hon upp på el-stolpe för att få igång elen till staden.

Notera att många medarbetare till Nagam dog av krypskyttarna när de oxå försökte klättra upp och fixa sitt jobb. Nagam är en av många som trotsar döden. Stolt över dig Nagam <3

Share →