IMG_2878
Det fanns en otroligt många fina stunder i mitt liv, när jag skrattade hjärtligt hela tiden. 
 
Nu lever mitt leende för att den har vant sig vid mina läppar.
Leenden gillar min mun.
Leenden gillar mina kinder.
Glimten i mina ögon har slocknat även om jag försöker på alla möjliga sätt behålla skrattet och energi..
 
Trots det så har jag kunnat behålla mig i bra skick tills jag mötte människor som störde sig på mitt glada sätt att se livet på.
Jag hör ofta hur kan du vara så glad? Och varför låtsas du vara lycklig!!  Jag ser djupt i deras ögon och känner att de vill döda den glädje jag har kvar i mitt liv. Min tro på mig själv.. Ärligt talat har jag alltid blivit utsatt för sådan här typer av människor och deras kommentarer men tidigare hade jag bara fortsatt vara glad och ser positivt på livet. Tidigare när jag vara verkligen lycklig!
 
Nu ser jag bara som att Mörkret dras till mig.. 
Jag erkänner att jag önskade döden flera gånger,, och kanske försökt oxå att locka den till mig. Men det kändes som att den flyr mig så fort jag ber den komma!! 
Är den feg?
Är den rädd för mig?
Varför dras all ondo till mig för att bekämpa den?? 
En mening som jag har upprepat flera gånger i flera år nu och vet inte när den skall ta slut. " när det kommer Eländet så kommer allt på engång" !
Kämpa Fadia lite till och snart blir det klart ljus igen och du blir fri från all bekymmer.. jaaa .. det vet jag att eländet kommer tillsammans men försvinner tillsammans.. Ändå har Eländet stannat runt omkring mig!
Varför dras ondo till mig? Varför flyr döden mig?
 
Det är något i mig! Är det ljuset? 
 
Ni vet kanske nu varför jag inte bloggat aktivt senaste tiden... en sådan orolig tid som inte går att styra och inte heller påverka.. 
Skall jag fortsätta le och skratta trots allt. Man vet inte när tiden kommer!
Share →